Klimatfasta, varför det?

’Trasmattan i vårt kök berättar en fyra meter och tjugo år lång historia om lycka och längtan. Trasmattor är fantastiska berättare.’ Så börjar Tomas Sjödin en av alla sina älskade krönikor han skrivit för Göteborgs- Posten, som kallas Trasmattan, och den fortsätter: Trasmattans idé är att inte slänga utan återanvända. Så vill jag också hantera mina sorger. Sakta och eftertänksamt väva in dem i en ny framtid, inslag efter inslag, utan att springa ifrån smärtan. Jag vet att det kommer att ta resten av mitt liv […] Såren försvinner ju inte, men vissa av dem slutar med tiden att blöda vid beröring. (Tomas Sjödin, Trasmattan. Jag lutar åt Gud. Libris. )

Jag är uppvuxen med mycket ärvda kläder och det var lycka att få en kasse kläder som jag visste att de större ungarna, de som jag såg upp till och ville vara som, hade använt. Vad kunde vara bättre än att få klä sig som de? Den här fastan utlyser Equmeniakyrkan en Klimatfasta. Främst för dem som är nationellt anställda. Men kanske att också vi, som församling, jag och du kan bidra, eller snarare avstå något. Genom att avstå kan man också ge plats för något annat, ge mer plats för Gud i vardagen. Klimatfastan föreslår att maten är närproducerad, Kravmärkt, Fairtrade och vegetarisk. Kanske det går att göra något av det någon måltid i veckan eller i alla fall avstå från att köpa importerat kött. Jag har sedan i höstas försökt undvika att köpa kläder av polyester; naturmaterial är så mycket skönare. Och som en vän sa, jag kan ju försöka att bara ta en kaka när jag fikar, då mår både jag och miljön bättre. Det lilla är en bra början. När vi ber Vår Fader ber vi Ge oss idag det bröd vi behöver. Och jag tänker: hjälp mig att avstå, att begränsa mig.

Varför Klimatfasta, spelar det överhuvudtaget någon roll? För att vi har uppdraget av Gud, från begynnelsen att vårda och bruka skapelsen, inte förbruka, och för mig handlar det om att frälsningen inte bara gäller själen utan budskapet om Jesus Kristus gäller hela livet, kroppen, mina val, omsorgen om min nästa, ja hela livet. Mina handlingar påverkar människor på andra sidan jordklotet och särkilt de mest utsatta, de svagaste och de som är mest utanför. Och som jag läser evangeliet är det dem som Jesus främst söker och besöker.

Jag tror att Jesus hjälpte många människor att väva ’trasmattor’. Ta händelser och minnen och göra något nytt av det. Väva in en ny innebörd i det som varit och hänt, med en gudomlig tråd, med ny dimension av att vara älskad, förlåten och leva i nåden. Det är Sakaisos, kvinnan vid Sykars brunn, kvinnan som bryter en flaska nardusbalsam, och inte minst Petrus som förnekar Jesus, tre gånger, men sedan får frågan Älskar du mig? Älskar du mig? Har du mig kär? Petrus får väva en ny bild av sig själv och vem Gud är, med sina minnen, i mötet med den uppståndne.

Så får vi också återbruka, omvandla det som har varit, tillsammans med levande Gud. Och inte minst får vi använda den slitstarka bönen Vår Fader och mitt i allt utbrista i glädje och framtidshopp: Ditt är riket, din är makten och äran i evighet. Amen.

Jessica Elnefred, pastor och föreståndare

Se också

Equmeniakyrkan Borlänge söker församlingsmusiker

Equmeniakyrkan Borlänge söker församlingsmusiker som vill vara med och utveckla sång och musik i församlingen …