Vänta & vila

Under hösten 2019 och våren 2020 har vi följt Apostlagärningarna – till jordens yttersta gräns, i gudstjänster och predikningar och sett hur gränserna för Guds nåd och närvaro ständigt vidgas, öppnas, innesluter fler och att trösklarna till tro och gemenskap sänks. Alla är vi i behov av Guds nåd och närvaro, alla är vi älskade och förlåtna, befriade. Och det handlar om att tro.

Förhoppningen har varit att även våra inre gränser ska luckras upp lite och att vi skulle våga och vilja släppa in den heliga Anden i våra mest gömda rum för att våga överlåta oss ännu lite till, se att Jesus Kristus är hela livets Gud och se med nåd på oss själva. Hela livets Gud, där livet blir helt i gemenskapen, där relationen gör mig till den jag ska vara. Gemenskapen är en grund i församlingen. Det finns inga heliga platser, eller inga heligare platser, du är Guds tempel och den heliga Anden bor i dig. Men Jesus säger där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er (Matt 18:20) och i Luk 17:21 kan vi läsa att Guds rike är inom er. Ordet inom som används här, i grundtexten, kan också betyda mitt ibland er. Guds rike är mitt ibland er. Och också inom, det hade varit fint med en mening som hade rymt båda orden i vår översättning. För jag tror att Gud helt och fullt bor inom varje kristen och jag tror att vi behöver varandra för att mer och mer upptäcka Gud, tillsammans med alla heliga förmår fatta bredden, längden, höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som Paulus skriver i Ef 3:18. Vi behöver varandra i vår vandring i tro.

Gud är helt och fullt närvarande hos dig och vi behöver varandra. Tillsammans är vi Kristi kropp, Jesus synlig på jorden. Och hur är vi gemenskap när vi inte kan mötas som vi är vana? Jag saknar församlingen, mötena, glädjas över dem som kommer och sakna dem jag ser sällan, saknar sorlet under kyrkkaffet, gemensamma sången med alla röster och toner och så vidare. Men så känner jag mig så trygg i att veta att jag tillhör, att jag är del av en gemenskap som är djupare än bara namn på ett papper, det här är mer än klubben, vi är förankrade i Jesus Kristus, Vinstocken som ger liv och där får jag vara kvar, i väntan på blomningstid, bära frukt, mogna (Joh 15:1-5). Vi hör ihop även om vi inte möts.

Vänta, vila, låt Guds skaparkraft än en gång få uppfylla dig, till att bära god frukt; Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22). Allt det jag kan öva själv, men som ändå bäst uttrycks i gemenskap, kanske bara kan ske i gemenskap. Inre och yttre gränser, jag får med Andens hjälp tänja på dem båda.

Alla är vi älskade, även mitt innersta jag. Tro det.

Guds välsignelse över dig och genom dig.


Jessica Elnefred