Equmeniakyrkan Borlänge För dig
Gemenskapen är en grundsten i församlingen och livet. Några av oss tycker mycket om att vara ensamma, men oftast är det den självvalda ensamheten, att bli utanför är det få som mår bra av. Några av oss har genom livet vant sig vid att vara ensamma eller ’enastående’ men har oftast haft en vänkrets runt omkring sig. Jag tror att vi är skapade till gemenskap, med varandra och med Gud. I berättelsen om Adam, Eva och syndafallet frågar inte Gud ’Vad har du gjort’ utan ’Var är du?’ (1 Mos 3:9). Det är vårt varande i Gud som är det viktiga inte vad vi gör. Du är kallad till gemenskap med Skaparen Gud Fader, inbjuden till att vara en del i Kristi kropp – församlingen, vara en gren i Vinstocken där den heliga Andens liv och kraft får uppfylla dig.
Nattvarden var från början främst en gemenskapens måltid, att minnas gemenskapen med Jesus och bjuda in fler till livet och gemenskapen med den levande närvarande Guden, med inbjudan till det nya förbundet som bygger på nåd. Senare kom olika synsätt in om vad som hände med bröd och vin, på vilket sätt Jesus Kristus är närvarande. Men grunden är gemenskap, de troendes gemenskap med den uppståndne och med varandra. Vi är alla frälsta genom nåd, inte av prestation. Var och en som säger ja till Jesus Kristus, att han är Guds Son, är förda från mörker till ljus och till Guds rike, som det står i Kol 1:13-14. Gemenskapen med Jesus bygger på nåd, att vi är, inte på krav eller egen ansträngning. Maria, hon som blev Jesu mor, fick hälsningen att den högstes kraft ska vila över dig (Luk 1:35) och helig Ande ska komma över dig. Jag tror att det är en hälsning också till dig och mig, inte för att vi ska föda Guds Son, men bära honom i denna tid, han som bär oss, som fåren i sin famn (Jes 40:11). Och nu är kanske en tid att fokusera på att vara i Gud, fördjupa sig i bönen, lyssna in. Jag hade sett framför mig att 2020 skulle bli ett år av gemenskap där vi fick lära känna varandra mer, istället blev de flesta samlingar strukna, i alla fall i att mötas i rummet, och början på 2021 ser inte så mycket bättre ut. Varje vecka lägger vi ut små korta andakter på youtube på internet, www.youtube.com, där du kan söka på Equmeniakyrkan Borlänge, som jag hoppas leder till tankar, tillbedjan, bibelläsning. De kan inte motsvara gudstjänst, men det är ett sätt som jag klarar av, med hjälp.
Nu är vi i Trettondagstiden, som beroende på när påsken infaller blir olika lång, i år med tre söndagar. Perioden har som fokus vem Jesus är. Johannes döparen döper Jesus och det hörs en röst från himlen ’du är min älskade, du är min utvalde’ och den heliga Anden sänker sig som en duva, Jesus förvandlar vatten till vin – det första undret och sedan kan han också hela människor. Efter det kommer Fastan men först tre söndagar förfasta som förberedelse. Askonsdagen inleder fastans 40 dagar, där fest bryter fasta, vilket betyder att söndagar inte är inräknade. Uppståndelsedagen, söndagen, firas alltid, även i fastan och fastans fokus är, förutom Kristus, livet i Jesus, livet som troende. Jag är övertygad om att orden ’du är min älskade’ (Matt 3:17) är ord som Gud säger om dig också, det var därför Guds Son sändes till världen, för att Gud älskade och älskar människan och jag tror att det är ord till oss idag, att så äskade Gud världen, att han sände sin Son, som har gett oss sin heliga Ande för att vi ska få leva i gemenskap och ingen ska gå under. Från Psaltarpsalm 40 kan vi läsa ’Länge väntade jag på Herren, han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till Gud’. Kanske att vi ännu behöver vänta och längta, länge, på att kunna mötas som vi är vana, vara församling som vi har brukat vara, men den heliga Anden kan ge dig liv och en ny sång, Kristus är klippan och herden som är fast mark och som vallar och Gud Fader sände sin Son, böjde sig ner och tar din hand. Du är sedd, älskad och buren.
Men hur är vi församling, nu? Och hur är vi en förändrad församling sedan, med nya vanor, nya eller andra behov och inte minst: vad behöver människor runt omkring oss? Har Gud dragit i dem och väckt en längtan efter tillhörighet, mening eller helighetslängtan? Hur är vi församling i pandemi och efter?
Guds välsignelse över dig och genom dig.
Jessica Elnefred, pastor
