Kallad till gemenskap

Jag läste någonstans att det vi nu tycker är ett tråkigt liv är bara så som vi hade det på 70-talet, då reste

vi inte så mycket. Jag kan inte yttra mig så mycket om 70-talet, jag ärvde kläder av grannungarna, vi körde trampbil och cykel i kvarteret, badade i plastbalja i trädgården, jag har minnen från farmor och farfars fäbod i Björbo, församlingsläger och jag har sett på bilder att vi åkte till Öland med familjen. Säkert gjorde vi mer inom länets och landets gränser, för utomlands var vi inte. Så det är kanske lite likt, dagens pandemiliv, men det finns en stor skillnad: gemenskap.

Jag minns kyrkkaffe och att jag alltid fick elektriska stötar när de äldre i församlingen klappade på mig, jag kommer ihåg farbror’n Harald som satt och rabblade namnsdagar innan gudstjänsten började. Jag minns sånggudstjänster med alla körer och att det var knökafullt, att jag flyttade runt och satt lite här och var bredvid olika människor i församlingen och särskilt Berit, som vi på sommaren hade varit och hälsat på och fått mysa med kattungar. Och samlingar med Söndagsskolan och Nyingscout där vi tryckte ihop oss i soffan. Ingen sa något om att hålla avstånd och begränsa antalet kontakter. Så jag skulle vilja säga att det nu är en helt unik tid, inte alls som förr. Det finns många som upplever ensamhet och utanförskap och har gjort det länge eller alltid, men den har inte varit påbjuden som den är nu.

Från början har Gud yttrat sin inbjudan till gemenskap. Och för mig är det så viktigt att det beskrivs att Gud söker efter Adam och frågar ’Var är du?’ inte vad har du gjort, där i Eden, efter misstaget. Och Jesus bjuder in människor till måltid och samtal, säger till Sackaios att han vill gästa hans hem, tar emot Maria som vill smörja hans fötter. Den heliga Anden för lärjungarna ut i världen, över olika gränser för att människor ska bjudas in i församlingens liv och gemenskap och vara med och gestalta Jesus Kristus. Bland det sista som sägs i Uppenbarelseboken är ett ’Kom’ (Upp 22:17) och vi får leva i det kom:et, att det alltid finns en som ropar Kom, till just dig och vill gemenskap.

Välsignelse över dig och genom dig

 

 

 

Jessica Elnefred pastor