Hur vill jag uttrycka min tro? Några personliga berättelser.

Hasse Pärsson
Jag tog en promenad på morgonen – klar luft, frostigt, friskt ochhärligt att gå en vända. Tack Gud för möjligheten attkomma ut! Visst är det ibland tillfällen då man vill uttrycka sin tacksamhet för en upplevelse eller ett sammanträffande. Till vem riktar man tacket, om man inte har en tro?

Jag deltar i gudstjänst och tar aktivt del i sånger med tänkvärda texter, lyssnar till predikan och – inte minst – tar emot välsignelsen mot slutet av gudstjänsten. Värdefullt!

”Visa mig Herre Din väg och gör mig villig att vandra den!” Den korta bönen på morgonen kan göra det lite spännande att se vad som händer under dagen, om man är öppen för Andens ledning – och plötsligt händer det!

För övrigt vill jag att tron är en integrerad del av livet och genomsyrar allt annat. När jag sviker får jag lita på Guds nåd och göra som min yngre syster sjöng på ett bröllop, när hon var liten: ”…. om du misslyckas, så börja om igen, om igen, om igen, om igen!”

 

Rebecca Brodin
Jag växte upp i en familj där kärlek och  trofasthet var viktigt. Vi gick inte i kyrkan eller pratade mycket om tro men värderingarna jag fick med mig var desamma. I vuxen ålder har jag tagits emot i vår församling och här känner jag mig hemma, både i tro och fysisk plats.

Då värderingarna jag växt upp med fortfarande är viktiga pelare för mig är det ofta där jag hämtar min inspiration till hur jag kan uttrycka min tro. Jag har aldrig känt mig bekväm med att be högt men ber gärna, och ofta, för mig själv. Jag ser också att mina barn får växa upp i en trygg miljö där vi pratar om Jesus och vad han gjorde. Kollekten är också ett sätt för mig att uttrycka min tro, att få hjälpa andra. På samma tema finns också mitt gudstjänstarbete, där en till synes enkel sak att servera kaffe också är ett sätt för mig att tjäna och uttrycka min tro. Att genom handling få visa att detta är viktigt.

 

Mikael Nolåkers
När jag tänker på min TRO är den en trygghet i mitt sinne och liv. Jag är inte personen som basunerar ut min tro i stora ord. Utan visar Jesu kärlek genom att vara bland folk i olika sammanhang och ge av mitt engagemang. ¨Det du har gjort för en av mina minsta har du även gjort för mig.¨

Jag talar gärna om min tro när någon frågar. Och genom åren har det blivit många frågor från medmänniskor. Själv träffar jag vår Herre i naturen där jag fyller på energi till min tro och kropp, gärna då i idrottsliga aktiviteter.

Naturligt kristen som visar Guds kärlek genom handling och ett stort hjärta. Det får bli min trosbekännelse.

 

 Johanna Annersten
En ganska gråmulen eftermiddag i november går jag en sväng i skogen när solen plötsligt bryter igenom molnen och lyser upp trädstammarna. Jag stannar till på stigen och vänder ansiktet mot solens strålar. Med solen i ansiktet och händerna lyfta tänker jag: Så här vill jag uttrycka min tro. Mitt i Guds skapelse, mitt i livet, mitt i vardagen vill jag lyfta händerna i bön och lova Herren. Min tro är inte en ritual för söndagen med finklänning och gudstjänstbesök, kaffe och kallprat. Min tro vill jag uttrycka i hela mitt liv, varje dag och varje stund. I min vardag, i mitt arbete, i mina relationer till andra, i vilka livsval jag gör. I varje stund i mitt liv vill jag leva i en kärleksfull relation med Herren som ger kärlek och glädje, ger nåd och bär i svårare stunder, som färgar hela min tillvaro och inte bara på söndagarna kl 11.00.

Och sen kommer söndagen kl 11.00 och då vill jag stanna upp och ägna den tiden speciellt åt min tro, och uttrycka den i lovsång, bön och gemenskap i nattvarden.

 

Matts Dahlberg
Hur vill jag utrycka min tro var frågan. När jag läser frågan blir jag tyst en längre stund och får inte fram några ord. Hur jag vill är en sak, men hur uttrycker jag den i mitt dagliga liv? Jag börjar se på mitt liv och det första som kommer för mig är Paulus ord från Romarbrevet 7:19 ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”.

Så vad ska jag svara med trovärdighet? Jag tänker ofta på dessa ord när jag kommer till korta men då får jag förlita mig helt på det som är självaste kärnan i tron nämligen NÅDEN. Att varje dag få försöka göra sitt bästa och helt vila i nåden är så stort att det bär mina dagar i tacksamhet till vår Herre.

Men åter till frågan hur jag vill uttrycka min tro. Jag kan nog tycka att mitt liv alltid är ganska hektiskt och händelsestyrt vilket betyder att jag kan ha planer och tankar för dagen men det kommer nästan alltid något annat som knuffar undan det som jag tänkt för dagen och av någon outgrundlig anledning så är det alltid det andliga som ex vis bönen som blir knuffad åt sidan. Men även om jag inte sitter ner i stillhet och ber så finns mina tankar nästan ständigt med Herren och jag för ofta en dialog. Särskilt i svåra situationer när jag måste göra ett val så försöker jag tänka hur hade Jesus gjort i den här situationen? Nästan alltid finner jag svar och i mitt undermedvetna kommer fram tankar från predikningar, texter i bibeln och Jesu ord ”störst av allt är kärleken”. Tänk att så gamla texter kan vara en sådan kunskapskälla för livet även idag.

Ibland brukar jag tänka med några år kvar till pensioneringen (det är nog mest min omgivning som brukar påminna mig om det, och säkert i kärlek och omtanke), nej nu ger jag upp allt som arbete, alla uppdrag och helt drar mig tillbaka och kan kanske bli den människa jag vill vara som inte knuffar undan bönen. Bara hänge mina kvarvarande dagar i jordelivet åt familjen och kyrkan. Hur skulle jag bli som person vet jag inte, kanske ganska odräglig som jag lätt blir när jag blir rastlös och har inget för mina händer. Jag upplever trots alla tillkortakommanden som vi säkert alla kan känna så älskar Gud oss precis som vi är där vi står i vår vardag och den vetskapen och stora nåden bär hela livet och vill nu avsluta med Ps 139:5 ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”. En vetskap och trygghet som bär!