RIA, det röda huset på Tingsgatan.

Första gången jag steg in i det röda huset på Tingsgatan var någon gång i början av januari i år. Jag hade en del förutfattade meningar om både själva verksamheten och de personer som sökte sig dit. Under min första vistelse drabbades jag ändå av en, på ett bra sätt, egendomlig känsla över den nya situation jag nu befann mig i. Just den dagen var det kallt och pandemirestriktionerna var fortfarande stränga. Besökarna serverades frukost och lunch utomhus. De som behövde låna toaletten eller ta en varm dusch var välkomna in. Ganska snabbt började jag få kontakt med de besökare som kom dit för en måltid och/eller lite umgänge

Just den kontakten var nog det som gjorde att jag återvände dit igen. Jag återkom sedan en gång i veckan och har fortsatt att göra det, med undantag för tentor och sommarjobb. Under året har många nya bekantskaper uppstått och det är jag riktigt glad för. De människor jag mött på RIA har alla olika behov. De befinner sig på olika ställen på livsresan och de har alla olika berättelser. Just berättelserna är något jag är välsignad över att ha fått ta del av. Under möten och samtal med besökarna har jag mer och mer slagits av hur lika vi är. Kanske inte så mycket till det yttre. Jag lever inte i fattigdom och jag är inte heller beroende av alkohol eller opiater. Men det som känns på insidan av oss är, enligt mig, detsamma. Smärta, svärta, värme och längtan efter frid är densamma för oss alla. ”Det som är botten i dig, är också botten i andra,” som Gunnar Ekelöf skrev i en av sina dikter. För mig har det mellanmänskliga mötet betytt egentligen allt.

 Temat för detta nummer av Kontakt är ”Hur uttrycker jag min tro?”, och är väldigt passande för hur jag själv upplever att jag uttrycker min tro genom RIA:s verksamhet. Ända sedan jag började min kristna vandring har jag inspirerats av det engagemang och uppoffring som faktiskt görs av kyrkan för utsatta i samhället. För mig är det något som verkligen sticker ut i evangelierna också. Hur man än läser texten tror jag inte det går att missa vilka Jesus vände sig till och vilka han höll som allra kärast. Syndarna, de fattiga och de sjuka. Innanför väggarna på RIA finns det mycket utrymme att försöka leva sig in i de evangeliska berättelserna. Att försöka se världen med gudsögon. Handlingarna som sker i huset blir uttryck för min tro. Handlingarna blir min predikan.

Genom att besöka RIA får man möta total glädje och tacksamhet, men även fullständig olycka och bottenlös sorg och allt däremellan. För mig har engagemanget på RIA varit ett sätt att utforska den kristna kallelsen, men även att behålla fötterna på jorden. Som blivande ekonom är det viktigt att förstå vad värde är och jag undrar om inte jag får de bästa lektionerna på RIA.

I det röda huset på Tingsgatan pågår en ständig predikan av Guds nåd. Kom så får ni se!

Viktor Lundmark