Equmeniakyrkan Borlänge För dig
Gläd er i Herren, än en gång vill jag säga: gläd er. Filipperbrevet som är skrivet när Paulus sitter i fängelse är fyllt av glädje. Och jag tror inte att vi kan tänka att det var bättre eller härligare då utan glädjen kommer ur något annat än omständigheterna.Och omständigheterna, livet, det händer hela tiden. Att glädja sig handlar om något annat än att allting stämmer, funkar, rullar på, går enligt mina planer. Jag tror att det handlar om att se det vackra mitt bland allt det andra, trots det besvärliga, sorgliga, även i motgångar. Och Paulus han gläds ju även över motgången, situationen för nu får han ju även berätta för pretoriet, dvs kejsarens livgarde eller de som arbetade där i byggnaderna som var kopplade till kejsaren, makten. Men glädjen kommer ju inte ur förhållandena utan från Kristi uppståndelse, från livet med den heliga Anden och ur gemenskapen med andra troende. ’Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er. Och det är med glädje jag ber för er…’ (Fil 1:3-5)
I den nyöversättning av Nya Testamentet som är på gång och som kommer 2026 är arbetet igång med Filipperbrevet och där kommer det troligare att stå: Jag tackar alltid min Gud, varje gång jag nämner er i mina böner för er alla, och det är med glädje jag ber mina böner. Det är som att det inte är tungt att be, utan med glädje, i glädje det kanske till och med blir glädje av samtalet med Gud. Och jag tänker att ibland när vi tror att Gud har kommit långt bort är det ju inte Gud som har flyttat sig eller Kristi närvaro som är mindre eller att den heliga Anden har slutat kommunicera utan det är nog jag som har för fullt upp, fokuserar på något annat, har riktat mig åt annat håll.
Bestående glädje eller lycka är ingenting jag kan tänka mig till, köpa mig eller förvänta mig att andra ska ansvara för, men jag kan rikta mig och mitt liv mot Jesus Kristus och låta den heliga Anden få fylla mig, en första gång, ännu en gång. Varje dag får jag vända mig till Gud och be att kärleken ska flöda i mig och ur mig, strömma genom mig. Glädje, kärlek och längtan – jag tror att det behöver fyllas på, men jag tror också att det behöver delas. Glädje, kärlek och längtan behöver cirkulera, vara i rörelse, mellan mig och Gud och mellan människor. I bönen får jag lyssna in Gud, ta emot nåden, kärleken och uttrycka det jag längtar efter, sätta ord på hur jag upplever nuet. Med mina medmänniskor får jag dela det tunga men också öva mig på att se glädjen, ljusglimtarna och i ord och handling bära och bli buren, bönelivet. Vi har fått varandra och när vi lär känna varandra blir bönen med och för varandra en fördjupande möjlighet. Och jag tänker att det är en uppmaning till gemenskapen, gläd er, inte till en individ att varje dag kunna känna glädje, för så gestaltar sig inte livet. Och samtidigt är uppståndelsekraften och glädjen ur den något att glädja sig över – varje dag, luta sig mot varje natt.
Guds välsignelse till glädje över dig och genom dig!
Jessica Elnefred, pastor
