Jag hittar inte ord…

Jag hittar inte ord, jag kan inte riktigt formulera mig. Det skulle vara så härligt att bara kunna skriva om att knopparna är redo för vårvärmen och att ännu en gång fylls vår värld av grönska. Och det är ju sant, men i skrivande stund har det gått över två veckor sedan Ryssland invaderade Ukraina och lägger städerna i ruiner. Och det som också är så hemskt är att samtidigt pågår flera andra krig, attacker, övergrepp, förtryck och svält som nu sker helt under radarn eller i skuggan av en maktgalen person med dennes understödjare. Herre förbarma dig!

Mitt i allt är det mycket glädjande att en av våra medlemmar, som tvingats fly från sitt hemland Afghanistan, nu har fått kontakt med sin hemby och vi har möjlighet att hjälpa till med ekonomiskt bidrag för att de ska kunna köpa mat och kläder. Dels hjälper vi till genom Sociala kassan, dels kan du sätta in pengar/Swisha och märka med ’Nödhjälp’, mer info finns i kyrkan och på hemsidan. Kriget har pågått så länge och vi ber att förtrycket av Talibanerna ska ta slut så att människorna kan få räta på sig, andas in frihet och glädja sig över att det grönskar på fälten. KyrieEleison!

Kan vi få glädja oss, fira påsk, skratta och leva när det finns så mycket elände, sjukdom och krig? Ja, för påskens hälsning är just att även om allt ser förlorat ut så har Jesus Kristus segrat. Även när jag känner mig helt övergiven så är Gud Fader där. När förlåten rämnar uppifrån och ner i Templet kan det tolkas som att det är Gud som river sina kläder i sorg, Gud har inte övergivit, lämnat, Gud är där. Jesper Svartvik utvecklar de tankarna i boken ’Försoning och förvandling’. Förlåten i Templet är inte det som skiljer människa och Gud åt, utan Templet och dess förhänge var symbolen för Guds närvaro. När förlåten rämnar är det uttrycket för Guds djupaste sorg. Fadern överger inte, han är där.

Och så får vi också fira påskens glädje, att Jesus Kristus uppstår, livet segrar, det goda har vunnit, Kristus är för alltid uppstånden och vi får leva i den uppståndelsekraften.

Svartvik skriver om Påskaftonstro ’Långfredagstron uppehåller sig vid lidandet och döden. Den söker förtvivlat meningen i det allra svåraste. Påskafton varken förnekar eller förringar detta, men den vågar blicka framåt – mot påskdagen. Samtidigt är påskaftonstron medveten om att den fullständigt triumferande påskdagstron hör till en okänd morgondag. Påskaftonstron vet att den tro inte är trovärdig som menar att all strid redan är över och att all seger är vunnen.’(s 189)

Vi lever i ett redan nu men ännu inte. Jesus Kristus är segraren, men den dåliga förloraren härjar ännu Vi väntar på att Gud ska göra allting nytt, att Kristus ska återkomma. Till dess håller vi fast vid Jesus Kristus, låter oss ledas och förvandlas av den heliga Anden och lovsjunger Gud för kärleken och nåden.

Varje dag kl 16.00, lokal tid, får vi vara med i den världsvida bönen utifrån Psalt. 31, för Ukraina och alla krigshärdar, som initierats av en Rabbin i Kiev.

Välsignelse över dig och genom dig, till försoning och hopp.

 

 

 

 

Jessica Elnefred, pastor