Se vilket hopp!

I januari börjar vi ett år med Efesierbrevet i gudstjänsterna. Det är ett kort brev, 6 kapitel, men fyllt av innehåll. I en kommentar, en bok som förklarar bibelböcker ner på ordnivå, till Efesierbrevet står det i inledningen: ’Efesierbrevet är förmodligen ett av de mest inflytelserika nytestamentliga breven när det gäller tänkandet och kristen andlighet. Den engelske forskaren FF Bruce menade på sin tid att detta brev innehåller ”kvintessensen” av Paulus teologi, och hans landsman CH Dodd kallade brevet ”kronan i Paulus teologi”. (Johnny Johnsson, KNT Efesierbrevet 2016).

Bönen för året med Efesierbrevet är att det ska bli precis som det står i Ef. 1:18 Må han ge ert inre öga ljus, så att ni ka se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga… En bön om att den heliga Anden ska få fylla oss, leda, ge kraft, ge tillit och att vårt inre öga, hjärtats ögon, ska få se och hoppas trots att det ser så mörkt ut och i många fall hopplöst.

Det ser ut att vara långt bort med Julfred i alla krig och stridigheter som pågår, men visst finns det väl hopp att Julfreden 1914 upprepar sig.

Det finns lite olika varianter nedtecknade, om det började med att tyskarna, britterna och fransmännen i Flandern började ropa God Jul till varandra eller om det var en som började sjunga Stilla Natt. Så här står det beskrivet i en artikel i SvD 2006: Kvällen den 23 december 1914 sken fullmånen från klar himmel över Flandern. Det var värsta tänkbara väder. Marken lystes upp som av strålkastare. Varje rörelse märktes. All verksamhet brukade ligga nere. Ingen vågade sig upp utan tryckte i skydd så långt ner som möjligt i leran. Då hördes en ensam tysk röst sjunga ”Stilla natt, heliga natt”. Andra stämde in. Från den ena skyttegraven till nästa och från hela den långa mörka linjen av skyttegravar hör man ett ”Allt är frid”. Det hade kunnat uppfattas som en cynisk, galghumoristisk kommentar till männens belägenhet. Men det var det inte. Tusentals tyska strupar föll in och fortsatte med ”Det är en ros utsprungen”. Från motsatta sidan kom applåder och rop: ”Good old Fritz, more, more!” Och tyskarna svarade ”Merry Christmas, Englishmen” och vad viktigare var: ”We not shoot, you not shoot!” Ett stearinljus tändes på kanten av skyttegraven och snart glimmade små lågor längs hela fronten som lampor i en ramp. (Daniel Hjorth)

Julfreden pågick under en kort period, inte helt uppskattad av makten, att umgås med fienden var förbjudet, och kriget pågick fram till 1918. Det är historia men scenerna upprepar sig runt omkring oss och vi får vara med och be och ge, som Equmeniakyrkans rubrik för periodens missions-insamling, Ett värdigt liv för alla. Våra böner, val och handlingar påverkar och vi kan få göra det goda för en bättre värld, för en framtid präglad av värdighet och hopp.

Med en bön om fred och frid i ditt liv, i de ringar som det ger. Det finns hopp, i Jesus Kristus.

 

Jessica Elnefred
pastor