Equmeniakyrkan Borlänge För dig
Maria, den unga flickan, får besök av en ängel som hälsar ”Herren är med dig” och när hon blir förskräckt och undrar fortsätter ängeln ”Var inte rädd, du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus”. Maria frågar ”Hur ska detta ske?” Sakarias levde samtidigt i Juda bergsbygd och han får också besök av en Herrens ängel, när han tjänstgör i Templet. Han får löfte om ett barn, det som han och Elisabet så länge längtat efter. Han frågar ”Hur ska jag få visshet om detta?” Han blev stum, tills vidare.
Under sommarens Peace and Love-festival var jag med i själavårdsteamet för första gången. Vi vandrade runt och fick många frågor; har ni öronproppar, vet ni var det finns rent vatten, har ni plåster, vet ni var utgången är? Det blev början på samtal, som ibland slutade med att vi bara pekade ut riktningen var vi hittar vatten, till samtal om djupare sår än de som krävde skavsårsplåster.
I trailern till Jills veranda, ett tv-program, frågar programledaren vem gästen skulle vilja träffa. Ja, någon som lever utanför samhället, svarar gästen, Obama till exempel. De skrattar. Det var ett hopklipp från deras egentliga samtal, men speglar också en känsla av att makthavare lever på sidan om eller ovanpå. Jesus föds, mitt i samhället, mitt i verkligheten, inte i palatset, utan mitt i kaoset, mitt i tillvaron. Det är folkvandring, för Maria, Josef och barnet blir det sedan flykt till Egypten innan de några år senare kan återvända till Nasaret.
För några år sedan berättade en vän att hennes kompis haft en svår period. Hon hade kämpat med livet och tron, ja hela tillvaron, hon har så många frågor. Men så i en dröm kommer Jesus till henne och när han är där har hon bara en fråga. ”Älskar du mig?” Jesus svarar ungefär: ”Du kan inte fråga kärleken om den älskar. Det är klart att jag älskar dig!” Vad som hände sedan, vet jag inte, men av alla frågor blev bara en intressant när hon fick möta honom: Älskar du mig? – Det är klart att kärleken älskar! Jesus, räddaren, Emanuel, Gud med oss, kommer till oss, mitt i livet, möter vårt djupaste behov, han är mitt i kaoset och han är vägen till frid. Han är den som älskar, han är den närvarande. Och han älskar oss sådana vi är, sådana vi har blivit, under vår vandring. Nils Bolander skrev ”Herre, vad tänkte du på när du kallade mig?” Det brukar jag också undra, men så blir alltid svaret: till gemenskap. Gemenskap är relation. Vi är alla kallade till gemenskap, det var därför Jesus kom, för att hela den relation som gått sönder. Och lita på ängelns ord till Maria, som jag tror gäller oss var och en, som bär Jesus inom sig, eller snarare låter honom bära: Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig. Bönen är samtalet där vi får lyssna in Gud, ställa våra frågor, öva på att höra herdens röst, söka Källan och upptäcka att relationen med Jesus inte är målet, bara utgången, utan början på livets äventyr. Troligtvis fyllt av frågor, men vilken är den viktigaste?
Glädje och Frid 
Jessica Elnefred
